Drömdansaren

Måste bara säga att jag är så tacksam över att ha en bra tränare. Efter några veckor med W som känts både lite upp och ner behövde jag verkligen en motivationshöjare. En sådan fick jag i lördags då jag red för Göran. Fick även denna gång väldigt positiva ord om hästen och han tyckte att hon såg väldigt fin ut (alltid jättekul att höra). Sen fick jag som vanligt väldigt bra övningar att göra och saker att tänka på framöver i träningen!

Idag var jag peppad att känna på W lite men hade förberett mig på att hon kanske var lite stel och trött efter träningen. Tvärtom var hon istället taggad till tusen! Väldigt pigg men väldigt fin! Det enda var väl att hon såg spöken som vanligt. Förstår inte att hemmaridhuset ska vara så himla läskigt! Så läskigt att rumpan åker in och att hon försöker sticka från det läskiga.... Det är bland annat en lampa som växlar mellan att vara tänd och släckt och det är där hon oftast är spänd. Men när hon går därinne nästan varje dag tycker jag att hon borde ha vant sig vid detta! Eller så är det bara någon grej som hon har fått för sig. I ridhuset där träningen var kanske hon var lite tittig och tappade fokus på mig vid något tillfälle. Men hon jobbade ändå väldigt avspänt och det var inte alls i närheten som det kan vara hemma... Hur som helst, under dagens pass gjorde det inte så mycket då hon kändes så fin och taggad för övrigt så jag klev av med ett leende på läpparna.

Nu ska här tränas på fram till jul!!


Hahaha, vet inte vad jag har för min här, men W ser ju ok ut så bjussar på den! ; )

Foto: Susanna Kans


Skickar också en tanke till fina Myggan som lämnat oss idag. Usch, det absolut jobbigaste beslutet att ta som hästägare, men ibland måste man och nu betar hon på de evigt gröna ängarna! Kram på dig Tin!!! <3