Resumé av året som gått...
Året började med att jag hade hand om Mirre. Så bra som han har känts under det här året har han nog aldrig känts. Och i så bra form som han var i har han nog aldrig varit. Bonäsluften och de fina ridvägarna i skogen gjorde nog honom gott för han kändes pigg o glad och med en styrka i hela kroppen! Då, mitt i sommaren så får jag plötsligt en ny utmaning...
Regina gjorde entré i mitt liv och det var kärlek från första travsteget. Jag kände att jag här hade en ny spännande utmaning och kunde inte stå emot. Omständigheterna gjorde dock att jag inte hade möjlighet att ta hand om tre hästar så Mirre fick då en ny matte. Det kändes att det fanns en del där under ytan på Regina. Tyvärr lite för mycket av både det ena och det andra visade det sig vilket gjorde att våran tid tillsammans blev kort. Jag tycker dock fortfarande väldigt mycket om hästen och hade det varit en annan tid och under andra omständigheter så kanske det hela hade slutat annorlunda.
Min följeslagare under hela året har varit Silvia. Eftersom hon inte är så gammal så har hon mest fått gått i hagen och bara varit häst. Men hon har även blivit hanterad genom promenader i skogen, hon har haft träns på sig för första gången, hon har åkt transport, blivit löshoppad och så har det blivit en väldans massa gosande! En riktig myshäst är hon! Det ska verkligen bli spännande att se hur hon utvecklas under nästa år. Nu är det bara att vänta och se vad nästa år har i beredskap!
Gott Nytt År på er!!
Silvia = goshäst...
Nu har det varit (eller det är väl fortfarande) jullov. Silvia går och strosar i hagen, ägarna är dessutom hemma så jag får all hjälp jag ber om i stallet = LYX!
På julafton ville jag dock till stallet själv, tycker att det är så mysigt i stallet på julafton. Men det blev ingen julaftonsritt eftersom Silvia är lite för liten för det än så länge. Myste med henne ute i hagen i stället. Hon är så himla go i hagen, hon kommer alltid fram och vill mysa. De här bilderna tog jag häromdagen när vi stod ute och gosade:
God Jul!
Löshoppning igen...
Här är Robin och Passion. Haha, snygga bilder va??
Gissa vem som får all min uppmärksamhet nu?
Rensade bland alla täcken igår och hittade ett kombitäcke som passade tjejen. Visst blev hon snygg? Ser ut som en tävlingshäst, en stjärna! Hon använder dock endast täcken i nödfall än så länge: extrem kyla, nederbörd och nu kan hon ha ett inne om hon blivit blöt/svettig.
Provade även morsans vintertäcke men det var lite stort än så länge. Men snart har hon nog växt i det!
En väldigt snäll person skänkte även ett träns till oss så igår putsade jag upp det och provade ut det på Silvia. Hon blev snygg i det men tyvärr så kan hon nog endast ha det under en begränsad period innan hon växer ur det. Men för tillfället passade det utmärkt!
Återkommer om hur löshoppningen gick...
Nu har Regina åkt...
Eftersom jag inte hann säga hej då riktigt och då jag befann mig i närheten av hennes nya hem så åkte jag och hälsade på henne på söndagen. Det var lite jobbigt att se henne i en miljö som var främmande för henne. Hon var hur snäll och lugn som helst men jag kände mig ändå som världens svikare som sett till att hon inte längre får bo i Bonäs. Jag tror dock att det kommer att bli bra för henne där. Nu är det ju såklart skillnad på ett Stockholmsstall och ett privatstall i Dalarna men de hade ändå bra förutsättningar där. Relativt stora hagar och ridvägar ute. Men det lär nog bli en del jobb på ridbana och i ridhus, något som jag dock tror kommer passa henne alldeles utmärkt.. Det är ju framförallt det som jag har saknat.
Tjejen som ska ha henne var även jättegullig. Hon äger en annan häst som hon köpt av Reginas ägare tidigare och den hade blivit jättefin! Det syntes verkligen att han hade blivit väl omhändertagen så jag tror att det även kommer att bli jättebra för Regina!
Det kommer att kännas lite konstigt idag när jag åker till stallet då jag bara har en häst att sköta om... Och en tom box...
Foto: Björn Carlsson
På hästfronten...
Det ser ut som att Regina kommer att åka ganska snart. Trodde att det skulle bli tidigare men saker har kommit i vägen. Men nu verkar det som att det är på G. Det är med blandade känslor kan jag säga... Jag är glad om hon åker eftersom jag har ju faktiskt bestämt mig för att sluta rida henne och då känns det såklart bättre ju tidigare hon åker. Det tar en hel del tid och kraft att ta hand om en häst och när motivationen inte finns där blir det plötsligt tungt. (Konstigt det där vilken skillnad det gör när man verkligen vill något, då är allt mycket lättare!) Det som känns jobbigt när hon är kvar är även att jag blir mer och mer fäst vid henne. Jag står fast vid att jag har tagit rätt beslut med tanke på att jag känner att jag inte har tiden och kraften som krävs för just henne och då motivationen sinar när jag tvivlar på att hon är rätt häst för mig. Men hon är en väldigt speciell häst som man har svårt att låta bli att tycka om, trots (eller kanske just därför) hennes små egenheter.
Nu blir det hursomhelst vila för båda damerna eftersom jag drar till huvudstaden i helgen!
Hoppas att ni får en bra helg!
(måste verkligen fixa bilder på Totte också, det kommer, jag lovar!)
Tränare...
Jag har ridit för en hel del tränare och jag kan säga att "våra" tränare står sig bra i konkurensen!
Här är några av de tränare som jag har ridit för förutom Göran och Nina (inom parentes är de hästar som jag ridit på för dem):
* Mattias Jansson (Mirre)
* Rasmus Bondergaard (Mirre)
* Gunilla Byström (Mirre) (På bilden rider hon Silvano, Silvias pappa)
* Tinne Wilhelmsson (Totte)
* Maria Eriksson (Totte)
* Traudi Björling (Maya)
* Kerstin Ahlgren (Maya och Totte)
(ej bild)
Nu har jag säkert glömt några men här är i alla fall de flesta (har även haft några lokala tränare). Ganska välmeriterade tränare men den som jag har haft regelbundet ända sedan ponnytiden är Göran Liljestam och det har funkat kanon! Så ni som är från Mora och har häst: Passa på att vara med när det finns platser lediga!
Den här veckan kommer jag dock inte vara med på någon träning eftersom jag ska bort. Roligt att åka iväg men tråkigt att missa träningen...
Bloggtips!
Kolla in Emelie Brolins blogg.
Tänk att få vara i hennes ridstövlar! Det hade inte varit helt fel!
Det är bara att fortsätta drömma...
Vinterns "it sucks" och "jippikajej"...
När man har häst och det är vinter så tycker man ju oftast att allt är värdelöst. Och ja, det är många saker med vintern som verkligen "sucks". Men det finns även saker med vintern som är riktigt bra! Här kommer min alldeles egna lilla lista på plus och minus med vintern:
It sucks
1) Mörkret. Vem tycker att det är kul att rida ut i björnskogen när det är helt kolsvart ute? Kommer man till stallet en eftermiddag så blir det en kamp mot klockan att hinna ut och rida innan mörkret tagit över. Vilket är typ kvart över fyra på em.
2) Det hårda/isiga underlaget respektive djupsnö. Hur seriöst kan man egentligen jobba en häst i skritt? I flera veckor i sträck? Nej, inte särkilt ansträngande för våra kära kusar. Konditionsträning går definitivt bort på stenhårt underlag. Bättre kondis får nog hästen om det är djupsnö men hur länge orkar egentligen en häst "ut och jogga" i djupsnö? En kvart? Ok, djupsnö funkar ibland men inte sju dagar i veckan.
3) Permafrosten. Eller ok då, kylan. Jag är i vilket fall en av de många ryttare som förfrusit fingrarna så många gånger att de numera är isblå innan jag ens hunnit upp på hästen om temperaturen ligger på kallare än nollgradigt.
4) Skotrarna. Detta minus gäller dock endast för en del då vissa hästar inte alls bryr sig om det kommer en skoter med en förare som tror att han är med i Dakarrallyt (eller vad det nu heter), utan snällt flyttar sig åt sidan när rallyföraren swischar förbi. Men vi alla vet ju att dessa lugna, snälla hästar endast finns i ett fåtal. Och att rallyförarna är desto fler.
Jippikajej
1) Vintergalopper. Tänk er en solig vinterdag med massor med snö. Du är ute på din häst i ett skoterspår men inte en endaste rallyförare syns till (eller hörs). Du fattar galopp och hästen galopperar med spetsade öron. Det enda du hör är ett dovt ljud från hästens hovar mot den mjuka snön. Mmmm, underbart!
2) Träningsframgångar. Jag tror att mina hästar som jag ridit aldrig gått bättre än på vintern! De blir inte trötta och dåsiga av värmen. De är dessutom sällan helt proppfulla med gräs när du ska ut och rida utan de är noggrant utfodrade efter behov. Och erkänn, några fler timmar spenderas på träning i ridhus istället för flängridning i skogen.
3) Ökad tävlingsmotivation. När träningsframgångarna kommer så brukar man ju även fundera på om det kanske är dags att tävla en klass till våren. Det är sådär lagomt längesedan som man tävlade vilket gör att suget blir större. Och det är sådär lagomt långt kvar tills det faktiskt är dags för några tävlingar. Vilket gör att man kan ladda och längta ett tag till.
4) Julmys i stallet. Det är något speciellt med att vara i stallet på julaftons morgon. Det finns ett annat slags lugn än vad det gör annars. När hästarna ätit rider man ut på en julaftonsritt. En lugn mystur. Det är fortfarande mörkt när man ger sig av från stallet men under ridturen så börjar det ljusna. Hästarna får lite extra morötter och får sen komma ut i hagen. Mmmmmysigt!
Det var min lista. Kanske att ni kommer på något annat plus eller minus på eran lista...
Update...
Självklart så skötte sig Regina bra! Kunde rida några skänkelvikningar i skritt, några öppnor i trav. I galoppen var hon lite motig i början men det kändes som att jag fick igenom henne även där till slut. Självklart så är det vad som behövs - träning i ridhus eller på ridbana betydligt oftare så att jag får igenom det som jag vill (eftersom det inte riktigt funkar i skogen på henne). Men det är inte alltid man hinner med och det är väl lite därför som jag har beslutat att jag ska sluta rida henne.
Apropå det så får vi se hur det blir med den saken. Hon har varit på väg att åka ett tag men det har inte blivit av än. Så jag vet inte till 100 än om det blir jag som får fortsätta med henne ändå eller om hon blir såld. Det är väl bara att vänta och se. Det lutar dock mot att hon blir såld.
Idag blir det tömkörning ute i hagen i snön! Kanske uppdaterar senare om hur det gick!
Edit: Det gick bra! Hon var pigg i början men började ändå jobba på ganska snabbt. Hon börjar bli mjukare och bättre i formen...
Silvia åkte jag med till ridhus i måndags. Den här gången mötte jag upp Vicky på plats så Silvia fick åka själv i transporten. Det var inga som helst problem. Hon gnäggade (läs skriade) mer än vanligt men hon var lugn och snäll. Det gick även bra att löshoppa henne själv. Hon var jätteduktig! Det enda är väl att hon inte riktigt fattar hur man ska hoppa över ett räcke. Hon liksom "saxar" med bakbenen, men hon lär sig väl. Över kryssen går det ju bra! Och hon ska ju inte bli någon hopphäst heller, hon ska ju bli min nästa dressyrstjärna!
