Drömdansaren

Vad kul det var att återigen vara med på en riktig träning! Innan träningen kände jag att det var längesedan. Men när jag väl satt där på Wadesch och fick instruktioner kändes det helt plötsligt som att jag aldrig hade varit ifrån! Mina förhoppningar om att Göran skulle gilla Wadesch infriades också, han tyckte att hon var riktigt trevlig! Fick jobba med samma saker som jag har jobbat på hemma, det kändes skönt att jag nog faktiskt har jobbat rätt och att vi är på rätt väg! Blev en del öppnor och skänkelvikningar och i galoppen tränade vi förvänd. Mot slutet av passet blev det även lite större steg och Görans kommentar var: "De där (travökningarna) kommer att bli riktigt bra"! Det som vi hade svårast med var att få total acceptans av bettet i höger varv. Detta till en följd av att hon har svårare och sitter fast lite där. Ibland var det bra men ibland tog det emot. Göran menade dock att vi inte skulle göra för stor grej av det. Bara att jobba på lösgörande och utan att ge för mycket i handen. Jag har varit rädd för att fastna i handen men han menade att när vi väl kommer till ett visst läge så är det Wadesch som måste ge efter och inte jag. Men som sagt, överlag lät han väldigt positiv gentemot hästen och trots att hon var sitt allra lugnaste jag (har nog aldrig suttit på henne då hon varit så lugn) såg han att hon var en känslig individ. Nu hoppas jag att det blir fler träningar framöver. Ska kolla upp om det kanske fungerar att vi får en fast plats!

Bilder ska jag nog sluta att lova ut. Igår glömde jag kameran hemma...