Drömdansaren

Igår var det dags för veckans Helgepass. Något trött och loj drog jag iväg till ridbanan men när jag väl kom upp i sadeln hände något! Det är lika varje gång! Energin bara bubblar fram och känslan att jag fått igenom det jag vill bara måste infinna sig innan jag avslutar ett ridpass. Så något lite lufsigt myspass blev det inte, haha! Efter att vi värmt upp en stund kändes han riktigt trevlig, klev på ganska bra, ganska bra fram till handen, höger galopp ganska bra. Sedan ett skrittpaus och dags för vänster galopp. Ho ho, vad jag fick jobba!! Där tog det emot och att hålla ihop och hålla igång en häst som helst vill slippa och som ligger på 175 cm (lite drygt?) över havet är ingen lätt match! Men jag morrade och red på och gav mig den på att det skulle bli bättre detta pass! Motståndet satt kvar även i traven, tror han kände att jag var på hugget och han blev nog lite sur att jag inte längre accepterade att han lyssnade ganska bra. Jag ville att han skulle börja lyssna bra. På slutet började han släppa efter och det kändes att det kom några steg där han tog i genom hela kroppen! Susanna trodde nog att jag var ganska missnöjd med passet efter mitt morrande men faktiskt tycker jag nog att det var ett av de bästa passen! Ibland för att man ska komma till "finridning" behövs lite "fulridning" och jag tycker att Helge har gjort framsteg då det kommer fler och fler steg då han känns lösgjord, i balans och tar i! Jag vet att jag inte kan kräva allt på en gång, jag menar: jag kan inte gå ner i spagat hur mycket någon än hade försökt tryckt ner mig! Men samtidigt måste ju kraven succesivt höjas för att träningen ska ge resultat!


Bild från gårdagens träningspass.

Efter passet med Helge åkte jag även och spanade in en annan häst som jag förmodligen kommer att börja rida. Den såg riktigt trevlig ut!! Jag kunde bara inte låta bli att prova den så satt upp några varv och känslan jag fick av den från backen bekräftades när jag satt i sadeln, väldigt trevlig! Uppdaterar givetvis mer längre fram om hur det blir!