Funderingar...
Idag var det då dagen före Göran-träningen (vilken jag verkligen längtar till). Men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dagens pass... Började med att skritta ut en sväng för att sedan ta ett pass på banan. Regina brukar alltid vara bäst när hon gått flera dagar i rad och igår fick hon vila så det var bara att jobba igenom idag!
Men jag vet inte riktigt hur passet gick egentligen... Fick en hel del samlade steg med bra eftergift vilket var kanon! Även mot slutet då hon fick länga lite på steget så kändes hon jättefin! Men däremellan var det lite si och så. Lite bökig i munnen. Hade nya bettet men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Hon lyckades lägga tungan över en gång även idag. Men när hon väl slutar böka så tycker jag att hon känns stadigare på det. Fortsätter hur som helst med det ett par dagar till, både Nina och tandkliniken rekommenderade det på henne så det kanske bara handlar om en vanesak.
Att det går lite si och så emellanåt vet jag dock inte riktigt vad det beror på. Antingen handlar det om att det tar emot lite för Regina och då blir hon lite sur. Faktiskt så har hon börjat bromsa lite när jag känner att jag "kommer åt" henne. Eftersom jag inte rider med varken spö eller sporrar blir det dock lite svårt att komma ur det så jag får fundera lite på om det kanske är dags att vänja henne vid att jag håller i ett spö. Ibland går det ju bra när jag provat med ett medan hon andra gånger blir väldigt frustrerad och lite småstressad. Sporrar kanske hade funkat? Men samtidigt är jag glad att hon inte bara springer som hon gjort tidigare, då brukade hon trampa luft och bli ganska okontaktbar. Nu måste ju jag rida (!) för att komma ur det!
Eller så handlar det inte alls om Regina utan om mig! Jag kanske blir lite för "oflexibel" i handen eller så har jag omedevetet börjat kräva för mycket. Idag kände jag mig faktiskt som en dålig ryttare för jag hade svårt att hitta en bra känsla som jag kunde rida på... När jag rider exempelvis Mirre så vet jag oftast exakt vad som det behöver tränas på för att få honom bra. Jag sitter även bättre på honom och jag känner att jag kan lita på min känsla och rida efter den. På Regina däremot har jag mycket svårare att hitta den där känslan. Nina har hjälpt mig mycket med det men ändå känner jag att jag måste bli betydligt säkrare på hur jag ska rida henne. Jag "tappar sitsen" ibland och handen kan antingen bli för stum eller för följsam. Det är lustigt det där med sitsen. När man behöver en bra sits som mest så är det som svårast att sitta bra. Sedan när hästen börjar slappna av och bli eftergiven och följsam, då är det plötsligt betydligt lättare att sitta korrekt! Jag kan ju trösta mig med att även proffsen kämpar med sitsen på olika sätt. Läs bara duktiga Emelie Brolins blogg! (Kanske ska förtydliga att när jag pratar om sitsen hit och sitsen dit så handlar det inte bara om exakt hur jag sitter i sadeln utan även om hur jag använder hjälperna. Men det förstod ni väl?!)
Men jag är ändå glad idag över de stegen som var bra och så ser jag som sagt fram emot den kommande träningen!
Oj, mycket tankar idag men jag känner att jag bara måste ventilera mina funderingar lite! =)
Bjuder även på några bilder som egentligen inte har något alls att göra med inlägget:
Härom dagen var ännu en supergullig valp uppe på ridklubben. Denna gång var det en golden.
Söta lilla stallkatten Pussi är åter hemma efter sitt lilla äventyr!
Men jag vet inte riktigt hur passet gick egentligen... Fick en hel del samlade steg med bra eftergift vilket var kanon! Även mot slutet då hon fick länga lite på steget så kändes hon jättefin! Men däremellan var det lite si och så. Lite bökig i munnen. Hade nya bettet men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Hon lyckades lägga tungan över en gång även idag. Men när hon väl slutar böka så tycker jag att hon känns stadigare på det. Fortsätter hur som helst med det ett par dagar till, både Nina och tandkliniken rekommenderade det på henne så det kanske bara handlar om en vanesak.
Att det går lite si och så emellanåt vet jag dock inte riktigt vad det beror på. Antingen handlar det om att det tar emot lite för Regina och då blir hon lite sur. Faktiskt så har hon börjat bromsa lite när jag känner att jag "kommer åt" henne. Eftersom jag inte rider med varken spö eller sporrar blir det dock lite svårt att komma ur det så jag får fundera lite på om det kanske är dags att vänja henne vid att jag håller i ett spö. Ibland går det ju bra när jag provat med ett medan hon andra gånger blir väldigt frustrerad och lite småstressad. Sporrar kanske hade funkat? Men samtidigt är jag glad att hon inte bara springer som hon gjort tidigare, då brukade hon trampa luft och bli ganska okontaktbar. Nu måste ju jag rida (!) för att komma ur det!
Eller så handlar det inte alls om Regina utan om mig! Jag kanske blir lite för "oflexibel" i handen eller så har jag omedevetet börjat kräva för mycket. Idag kände jag mig faktiskt som en dålig ryttare för jag hade svårt att hitta en bra känsla som jag kunde rida på... När jag rider exempelvis Mirre så vet jag oftast exakt vad som det behöver tränas på för att få honom bra. Jag sitter även bättre på honom och jag känner att jag kan lita på min känsla och rida efter den. På Regina däremot har jag mycket svårare att hitta den där känslan. Nina har hjälpt mig mycket med det men ändå känner jag att jag måste bli betydligt säkrare på hur jag ska rida henne. Jag "tappar sitsen" ibland och handen kan antingen bli för stum eller för följsam. Det är lustigt det där med sitsen. När man behöver en bra sits som mest så är det som svårast att sitta bra. Sedan när hästen börjar slappna av och bli eftergiven och följsam, då är det plötsligt betydligt lättare att sitta korrekt! Jag kan ju trösta mig med att även proffsen kämpar med sitsen på olika sätt. Läs bara duktiga Emelie Brolins blogg! (Kanske ska förtydliga att när jag pratar om sitsen hit och sitsen dit så handlar det inte bara om exakt hur jag sitter i sadeln utan även om hur jag använder hjälperna. Men det förstod ni väl?!)
Men jag är ändå glad idag över de stegen som var bra och så ser jag som sagt fram emot den kommande träningen!
Oj, mycket tankar idag men jag känner att jag bara måste ventilera mina funderingar lite! =)
Bjuder även på några bilder som egentligen inte har något alls att göra med inlägget:
Härom dagen var ännu en supergullig valp uppe på ridklubben. Denna gång var det en golden.
Söta lilla stallkatten Pussi är åter hemma efter sitt lilla äventyr!
Kommentarer
Postat av: Aramis
Jättespännande läsa om dina funderingar! Kan känna igen mig en hel del med Aramis kontra Rigoletto :) Rigoletto känner jag utan och innan, man vet vad man strävar efter och man vet när man uppnått det. Aramis har jag inte haft fullt så länge, det är en ung häst med mer gångarter vilket gör det hela lite mer kruxigt. Tänkte faktiskt tipsa dig om Emelies sida när jag läste om sisten, det var ju precis vad hon skrev om i sitt senaste inlägg :) Lycka till! Ska bli spännande se hur det går imorgon! Kram kram :)
Postat av: Aramis
Ps - vilken söööt valp!! Och vilken tur att katten kom tillbaka helskinnad! Kram kram
Postat av: Emma
Kanske ett par korta kulsporrar? Det gick på Lamas, som också var vääääldigt känslig... Jag tror bara att hon behöver några dagar på sig att vänja sig vid nya bettet. Hoppas att Göran träningen går bra!
Kramis
Trackback
