Passet för Nina idag...
Hur som helst så gick urlastningen bra och likaså framridningen. Passet för Nina började ok men när jag skulle börja kräva lite mer så tjurade Regina och det var jättesvårt att få igenom. Nina tyckte att det var svårt att hjälpa till i det läget eftersom hon menade att det var svårt att avgöra varför hon tjurade ihop. Hon tyckte dock inte att jag skulle ta på mig det utan att det satt hos hästen. Det verkade hur som helst inte kopplat till vänster bak... Jag tror att det är skogsridningen och vilodagarna som ligger bakom i samband med att det är ett sto med en bestämd vilja som jag har att göra med!
Vet inte riktigt hur jag ska orka hålla ihop allt. Ska jag träna Regina för fullt behöver jag åka till ridbana flera dagar i veckan och det har jag varken ork eller motivation för. Får försöka göra det bästa av situationen. Nina tyckte att jag kunde tömköra mer så jag får använda hagarna till att ha några sådana pass i veckan. Sedan får jag ta det som det kommer. Ibland har jag mer energi, ibland mindre. Känns lite ovant att faktiskt få lov att lyssna på vad kroppen säger och inte bara strunta i att man är trött eller har andra defekter som man gjorde tidigare! Nu finns det ett liv till som jag måste tänka på och som för tillfället bor i min kropp! Känns lite konstigt... =)
Det blev ett ganska långt gaggigt inlägg. Men ni vet (kanske?) hur det är, ibland måste man bara få skriva av sig lite. Bloggterapi!
Klart du måste tänka på din egen säkerhet extra mycket nu, Regina är kanske inte den bästa hästen just nu... Jobba henne mycket från backen och ta det som du orkar! Skönt att skriva av sig ibland... känner mig lite tjatig som svarar på allt men det är skoj att följa er! Kram
Marit: Det är jättekul med dina kommentarer!!! Och tack för den här, behövde en sådan förstående en just nu! =) Kram
Klart att du ska skriva som du känner på bloggen - det är tråkigt med bloggar där allt bara verkar så bra och perfekt - så är ju inte verkligheten och det är väl verkligheten en bra blogg handlar om... Tycker absolut att du tänka mer på din säkerhet och som Marit säger jobba mycket från marken. Har du ingen på lut som kan hjälpa dig att rida? Vet att du nämnde någon tjej förut... Ta hand om dig nu:) Kramiz
HAHAHAHHA det är så jäkla typiskt ston att tjura ihop och ibland får man nästan spunk på dom. Tur mitt sto gått i pension nu och att jag tränar med valacken istället ;P
Usch, ja - ibland är det helt enkelt inte bara en dans på rosor - och kanske är det det som gör att det här med hästar är så fascinerande! Att man faktiskt aldrig riktigt vet hur det ska gå, oförutsägbarheten... Men så klart är det roligare om man har de bästa förutsättningar (exempelvis bra ridbana etc). Jag har, här på sommarbostaden, inte heller någon vettig ridbana vilket gör att man ibland också tappar lite motivation - VAR ska jag rida? Kan ju inte rida ut hela tiden! Hoppas det löser sig och att ni hittar tillbaka till varandra snart igen! Kram kram
Maria: Du kanske?? =) Hehe, nejdå... Letar för fullt, får se hur det blir! Ja, det där med säkerheten är viktigt! Men hon har ju faktiskt aldrig slängt av mig iaf (peppar, peppar) så förhoppningsvis så slipper jag iaf hamna på backen. =) Kram
Linda: Ja, ston alltså!! Har bara haft valacker tidigare och nu förstår jag varför! ; ) Hon är trevlig när hon är på rätt humör men blir ganska vrång om hon vaknat på fel sida damen, inte lätt...
Aramis: Ja, jag hoppas också det! Det är svårt att "ta nya tag" när motivationen sinar och förutsättningarna känns fel men förhoppningsvis så känns det bättre snart! Ska tömköra i en hage någon dag här så får jag hoppas att det funkar!! Kram
