Dressyrträning
Idag åkte jag och Elmer (en av mina bästa vänner som har hand om Reggie, Reginas helsyster) till ridhus för att träna med kusarna. Det är så kul att komma iväg till bana, ja dressyr överhuvudtaget är så kul! Visst är det? Tänk när man får ett sådant där ögonblick när något verkligen faller på plats, antingen att hästen förstår vad det egentligen är som du menar eller när du själv förstår att "är det så här det ska kännas?".
Idag började jag med att longera Regina en liten stund och senare under själva ridningen så hade jag graman på henne. Både longeringen och gramanen fungerade bra! Gramanen är verkligen bra för de tillfällen då hon drar mig ur sadeln. Nu orkar jag inte alltid sitta kvar ändå men den är ändå till stor hjälp! Överlag så tyckte jag att det börjar kännas som att det gått lite framåt. Hon var lugn under hela passet, vi kunde rulla på i en ganska lugn och jämn galopp och framförallt så fick jag till några sådana där steg när man känner att "det här kommer nog att bli riktigt bra".
Men vi får se vad som händer! En dag kanske hon liknar pappa Regazzoni:
