Besviken
Jag vet av erfarenhet att tävling är tävling. Vad som helst kan hända. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Man får ta det som det kommer, hoppas på att man ändå gör sitt bästa för dagen och att det blir rättvist bedömt och man får se tävlandet som en del i träningen. Men trots att tävling är tävling och blablabla så blev jag riktigt besviken igår när det gick åt skogen, rent ut sagt!
Anledningen till att besvikelsen var extra stor den här gången var nog att jag var riktigt, riktigt laddad inför den här tävlingen. Wadesch hade känts riktigt fin dagen innan och kändes faktiskt helt ok även på framridningen inför första klassen. Jag hann tänka att "det kommer nog bli bra det här, med först en framridningsklass och sedan kan vi ladda lite till i nästa klass..." Tyvärr kom den där "laddningen" på helt felt ställe, nämligen precis innan vi skulle in på banan i första klassen. W kändes ok, vi red runt banan och efter bortre långsidan stod ett antal flaggstänger med flaggorna hissade. När det blåste till i en med det där tillhörande "flafflaff"-ljudet precis ovanför Wadesch, då var det kört. Kändes som att hon skulle krypa ur skinnet men hon höll sig på mattan även om den enda gångart som gick att få till var passagetrav. Körde det ett halvt varv runt banan innan jag fick ner henne till skritt. (Om man ska se något positivt här så skulle det väl vara att den där passagetraven kändes riktigt flott!) När jag väl lyckats sakta av fick jag startsignal och då var det bara att fatta glaopp och rida in på banan. Kan erkänna att jag var väldigt nära att säga tack och hej vid flera tillfällen under programmets gång. W körde sitt race och jag var bortkopplad kändes det som. Det enda som fanns i hennes huvud var hur hon skulle kunna fly från dessa otäcka flaggor! Lyckades dock dra runt henne i programmet men slutresultatet var som ni förstår inte så bra, ca 51%....
Funderade på om jag skulle stryka mig till nästa klass men kände att nu när vi ändå var på plats kunde vi lika gärna träna på att tävla med flaggor. Tur var väl det för W var lite mattare efter den första persen och värmen, vinden lugnade ner sig så flaggorna viftade inte lika intensivt, hon kändes även lite mer kontaktbar med kandaret på (vilket hon för övrigt är otroligt snygg i, med nya blingblingpannbandet på). Ökade procenten med 10% men hade ett par missar på rad då hon fick syn på något farligt i första förvända vilket bidrog till omslag vilket höll i sig till förvända nummer två... I övrigt inga större missar även om jag hade önskat ett bättre stöd i handen och mer avspändhet i ryggen...
Absolut en bra tävling i träningssyfte men jag ville verkligen mer den här gången! Tycker att jag sitter på en sådan otroligt fin häst och hade så gärna velat få till det på en tävlingsbana och visat upp hennes bästa sida! Den som gör att jag kan bli lyrisk efter ett träningspass! Men vi får träna på och hoppas att den dagen kommer vid ett annat tillfälle!
Finaste!! <3
Anledningen till att besvikelsen var extra stor den här gången var nog att jag var riktigt, riktigt laddad inför den här tävlingen. Wadesch hade känts riktigt fin dagen innan och kändes faktiskt helt ok även på framridningen inför första klassen. Jag hann tänka att "det kommer nog bli bra det här, med först en framridningsklass och sedan kan vi ladda lite till i nästa klass..." Tyvärr kom den där "laddningen" på helt felt ställe, nämligen precis innan vi skulle in på banan i första klassen. W kändes ok, vi red runt banan och efter bortre långsidan stod ett antal flaggstänger med flaggorna hissade. När det blåste till i en med det där tillhörande "flafflaff"-ljudet precis ovanför Wadesch, då var det kört. Kändes som att hon skulle krypa ur skinnet men hon höll sig på mattan även om den enda gångart som gick att få till var passagetrav. Körde det ett halvt varv runt banan innan jag fick ner henne till skritt. (Om man ska se något positivt här så skulle det väl vara att den där passagetraven kändes riktigt flott!) När jag väl lyckats sakta av fick jag startsignal och då var det bara att fatta glaopp och rida in på banan. Kan erkänna att jag var väldigt nära att säga tack och hej vid flera tillfällen under programmets gång. W körde sitt race och jag var bortkopplad kändes det som. Det enda som fanns i hennes huvud var hur hon skulle kunna fly från dessa otäcka flaggor! Lyckades dock dra runt henne i programmet men slutresultatet var som ni förstår inte så bra, ca 51%....
Funderade på om jag skulle stryka mig till nästa klass men kände att nu när vi ändå var på plats kunde vi lika gärna träna på att tävla med flaggor. Tur var väl det för W var lite mattare efter den första persen och värmen, vinden lugnade ner sig så flaggorna viftade inte lika intensivt, hon kändes även lite mer kontaktbar med kandaret på (vilket hon för övrigt är otroligt snygg i, med nya blingblingpannbandet på). Ökade procenten med 10% men hade ett par missar på rad då hon fick syn på något farligt i första förvända vilket bidrog till omslag vilket höll i sig till förvända nummer två... I övrigt inga större missar även om jag hade önskat ett bättre stöd i handen och mer avspändhet i ryggen...
Absolut en bra tävling i träningssyfte men jag ville verkligen mer den här gången! Tycker att jag sitter på en sådan otroligt fin häst och hade så gärna velat få till det på en tävlingsbana och visat upp hennes bästa sida! Den som gör att jag kan bli lyrisk efter ett träningspass! Men vi får träna på och hoppas att den dagen kommer vid ett annat tillfälle!
Finaste!! <3
Kommentarer
Trackback
