Att fastna för en häst...

Det är någonting med mig och hästar (vilket ni såklart redan har förstått, haha). När jag börjar rida en ny häst brukar jag bestämma mig för att jag inte ska fästa mig vid hästen. Som ni vet äger jag inte hästarna jag rider själv så risken att jag inte kommer fortsätta rida dem är ju överhängande.
 
Ändå blir det oftast så att jag fäster mig vid hästen. Inte alltid, men oftast. Börjar bli lite orolig för detta vad gäller hästen jag rider nu. Han är en mycket trevlig häst att rida och jag är glad när jag gjort ett pass med honom. Han har verkligen utvecklingspotential, vilket jag ser som viktigt för att jag ska fastna. 
 
Men en det är något mer med honom. Han verkar vara världens snällaste häst. Men han har ändå en lekfullhet i sig som jag gillar. Som exempel när jag skulle ta kort på honom i boxen.  Han kunde inte stå stilla för en sekund! Han bet i grimman, eller rev ner täcket eller något annat bus. En riktig tokmyshäst! Jag gillar sådana!
 
 

Det var ett tag sedan...

Hej! Nu var det längesedan! Hur är det med er? Med mig är det bra. Är lite småsliten men i övrigt är det bara bra.
 
Jag jobbar på och det känns ibland som att det är det enda jag gör... MEN, jag har även börjat rida lite igen efter ännu ett uppehåll. Hästen heter Fender, är 4 år och är efter Feliziano-Cortez. Det är en riktigt stor kille men riktigt trevlig, älskar galoppen! Rider honom en dag i veckan och är väl uppe i fyra pass nu. Förra passet var han riktigt med på noterna vilket var superkul! 
 
I övrigt försöker jag även hålla lite koll på W, ffa via TDB. Hon har tävlat en del med varierade resultat. Verkar ha en seriös ryttare som tränar och tävlar vilket är jättekul! Jag är säker på att hon har det jättebra.
 
Måste även säga att jag är stolt över vad vi hann åstadkomma. Det kanske låter skrytigt, vad vet jag, men de resultaten som vi ändå fick med oss det året jag tävlade och tränade henne var inte så tokiga. Ser på de resultaten hon haft nu att hon förmodligen varit lite spänd och svår att komma åt. Jag vet precis hur det känns... Hon var inte den lättaste alla gånger på tävlingsbanan. Därför är jag extra glad att vi faktiskt lyckades knipa ett flertal placeringar ända upp till MsvC, flera klasser med procent mellan 65-68. Dessutom lyckades vi kvala in till MsvB. På ett år. Jag känner mig nöjd och glad över det vi åstadkom! Saknar henne, en superfin häst som kunde vara som en dröm att rida...
 
 
Självklart får ni en liten bild på Fender också:
 
 

RSS 2.0