Drömdansaren

Idag satte jag mig upp på en Wadesch med turbon inkloppad. Det märktes redan när jag skulle, just det, sitta upp. När vi väl skrittade iväg förstod jag helt klart att detta var en av hennes mer laddade dagar. Halvvägs på första långsidan upptäckte hon att ett monster hade smugit sig in i ridhuset! All snö som vräkt ner här i Mora hade bidragit till att lite snö trängt sig in vid den farliga porten på kortsidan i ridhuset... Jag försökte under passet att 1) visa henne lugnt och stilla (från min sida, hon var nära upplösningstillstånd) att denna lilla, lilla snöhög inte var farlig genom att sakta närma oss den. 2) Efter att ha visat att den inte var farlig snällt ställa henne lite från det farliga och bara fortsätta rida (rida med betydelsen - ta oss förbi detta läskiga monster utan att det anföll). 3) Till slut försökte jag bara vara lugn men bestämd och bara rida förbi utan några konstigheter (gick sista 10 minuterna riktigt bra, haha). 

Hur som helst så var det lite svårt att få henne att jobba korrekt i början då hon var väldigt spänd och pigg men jag kan lova att jag gjorde mitt yttersta med Ninas ord färska i minnet! Pö om pö efter lite bakutsparkar och annat dyligt släppte dock spändheten och jag kan säga att det blev nog till vårat bästa pass hittills! Vi gjorde inget avancerat, lite sidvärts i trav men mest rullade vi på i galopp med tänk framåt, och jag fick en riktigt fin känsla! Hon kändes otroligt loss och eftergiven. Nina pratade om att hon tyckte att hon rörde sig riktigt bra men nu kunde jag verkligen känna det! Jag var ju också lite orolig innan att mina magmuskler är lite dåligt tränade men idag kunde jag slappna av bättre (det vill säga att jag skumpade som attan, haha) och om hon fortsätter att ta i så här kommer även jag snart att vara i topptrim! Jag förstår också varför jag mesridit lite innan - jag har inte orkat sitta i den traven!

Sedan kan jag också erkänna att jag har fallit. Jag har fallit för Wadesch... När jag är klar i stallet brukar jag alltid säga hej då till henne och klappa henne på halsen. Idag när jag skulle gör just det lade hon sitt huvud på min axel och ville att jag skulle klia henne lite under hakan. Aaahh, mitt hjärta smälte! Det var verkligen inte min plan, att falla för en häst som inte är min, men så är det! Jag erkänner!!

Trevlig helg på er!