Kvickhet...

Ett uttryck som nämns både lite här och där i samband med ridning är kvickhet. Till exempel så nämnde någon efter en lektion för mig att "jag har märkt att jag måste vara kvickare med mina hjälper, då märker jag att hästen svarar bättre och då går allt mycket lättare". Det betyder i så fall även att hästen då var med på dessa "kvicka hjälper" från ryttaren. Jag menar att det är precis den insikten som man måste komma till för att man ska komma framåt i sin ridning. En viktig aha-upplevelse med andra ord.

Anledningen till att man måste vara kvick är att alternativet är att använda styrka och då kommer automatiskt frågan: Hur stark måste man vara för att baxa runt på en 600 kg tung häst? Att vara kvick handlar istället om att arbeta på reaktioner hos hästen (och ryttaren!) vilket gör att det istället är de små signalerna som blir de viktiga. Hur många gånger har ni sett världseliten använda stora, kraftiga hjälper i dressyrprogrammen? Oftast ser det ut som att de bara sitter där uppe på hästarna medan hästarna helt av sig själva piafferar, gör slutor och byter galopp i varje steg. Men självklart så handlar det om ett nära samspel mellan häst och ryttare och vid ett lyckat program så har hästen helt varit med på alla små signaler!

Frågan är då hur man tränar på detta? Några saker som jag tycker är bra att tänka på är följande:

- Träna mkt övergångar, halvhalter och tempoväxlingar. Självklart ska du här vara noga med att hästen verkligen tar din förhållning samt tar den framåtdrivande hjälpen. Kräv en reaktion (men tänk på att inte ge dubbla signaler)!
- Ha ett syfte med dina hjälper. Är du medveten om varför du drar i innertygeln? Eller varför du använder sporren i varje steg? Ha utgångspunkten att om du inte inverkar så går hästen "av sig själv". När du använder en hjälp så har den ett syfte: exempelvis sidförande skänkel, framåtdrivande skänkel, förhållande tygeltag osv.
-  Var konsekvent!

Sedan krävs det såklart lite olika saker på olika hästar. Man måste såklart anpassa träningen till hästens utvecklingsståndpunkt. Om hästen inte förstår din hjälp så kommer du aldrig att få igenom den. För att hästen ska lära sig dina signaler så krävs upprepning, upprepning, upprepning.

Sedan så tror jag att man måste få en liten "aha-upplevelse" för att man till fullo ska förstå när man som ryttare måste vara "kvick" och använda de hjälper som behövs i just det ögonblicket. Förutom de större dragen som jag nämnt vad gäller hur man får hästen att lyssna så handlar det om att man som ryttare känner exakt i vilket läge som varje hjälp behövs. Det är absolut inte lätt och det krävs att man hittar många knappar innan man lyckas! Och även om man tänker på detta och är noga i början av ett pass så är det lätt att man "glömmer av sig" efter en stund. 

Ha din tränare till hjälp!

Har ni några egna tips på övningar som tränar upp kvickheten hos både häst och ryttare??


Jag kan lova att Maria vet vad hon vill med sitt tygeltag och sin skänkel och att Galliano är med på noterna! Kolla även in Gallianos öron som är uppmärksamma på Maria! (För övrigt så är Maria inblandad i ett av mina roligaste tävlingsminnen, men det var en annan historia!)
(bild)

Kommentarer
Postat av: iana

Å, du är så klok min vän!

Är jätetaggad att rida Grande för dig när jag har landat igen(om hans matte vill såklart!)

2009-03-18 @ 21:38:11
URL: http://snostjerna.blogg.se/
Postat av: ylle

Ja, mycket klokt! Konsekvens och mjukhet = nr 1! Kyra säger också att bästa hjälpen är EFTERGIFTEN, så att man när hjälpen gått igenom genast upphör med den! Precis som Du säger ovan!



Enligt många luttrade veterinärer på kliniker som gör hälteutredningar så sägs hästens största problem ofta sitta i sadeln!

2009-03-19 @ 09:59:14
URL: http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0