Frågor...
Det gick bra i onsdags när jag red henne. Stundvis slappnade hon av riktigt bra. Men det känns att det är för tidigt att koppla bort den som går på backen för rätt som det är spänner hon till och då är det som att hon blir rädd att det sitter någon på ryggen. Det går som sagt bra när jag har någon som hjälper till från backen men om jag vet inte om jag skulle klara av att reda ut det själv från ryggen. För om hon dragit iväg hade hon i samma veva blivit ännu mera rädd för mig på ryggen och då hade det kunnat sluta illa... Det är i alla fall vad jag tror...
Antingen är det normalt att vi håller på som vi gör. Eller så gör jag något fel. Eller så är det fel på Silvia... Men hon är så himla trevlig när jag tömkör henne: hon lyssnar, är lugn, söker sig fint fram till bettet osv så jag hoppas att hon även accepterar mig som ryttare snart. I viss mån gör hon ju det redan eftersom jag får sitta upp, med stigbygel, och får sitta på henne när hon knatar runt (dock ibland under viss skepsis)... Kanske är tiden jag lägger ner inte tillräcklig, borde jag hålla på 7 dagar i veckan i några veckor??? Eller så gäller det bara att ha tålamod...
Jag har absolut ingen brådska med henne, men samtidigt vore det kul att känna att det går mer framåt med själva ridningen! Ambivalent!
Haha, många frågor - inga svar! Kanske ni har svar på några av mina funderingar??? Tror ni jag jobbar på rätt med henne? Har ni tips på hur jag skulle kunna göra istället? Alla synpunkter tas tacksamt emot!
Haha, inte många som önskar att hästen ser ut såhär när de ska sitta upp! Men det hade inte varit helt fel i det här läget! =)
Tusan, det är inte lätt det här med unghästar, att rida till hästar är nog mer min melodi... Men någon gång ska vara den första, måste ju kunna säga att jag ridit in åtminstonde en häst, haha!
Det är inte lätt med unghästar ;) Ni kanske skulle tagit er ut i skogen eller någon annanstans med henne. Jag förstår att det självklart känns säkrare inhängnat men om nån leder dig kanske det funkar? Tänkte att om ni alltid är på samma ställe (vet inte ens om ni är det visserligen) så kanske hon vet vad som ska hända och blir lite spänd osv. Är ni i skogen kanske hon kan få lite mer fokus på vad som händer runt omkring, bjuda framåt, bli nyfiken på omgivningen och inte bara koncentrera sig på att det är läskigt med en ryttare på ryggen. Jag har aldrig ridit in oinridna hästar men dock startat om med Helge x-antal ggr och han blir iaf lite mindre spänd om han får lite annat att tänka på =)
Jag tror på intensivare en period. Hästar gillar rutiner och samma sak varje dag. jag har iaf ridit in några men det är klart att det är olika. vad känner du själv att du vill göra+ Det är ju du som känner hästen! När jag red in Primona som är lite knepig och dessutom hinnit bli fem innan det var dax så var det bara att ta tyglarna och trava direkt, det dröjde länge innan jag kunde skritta.
En intensiv period är nog det bästa. Unghästar är ju ofta ganska nyfikna och lite osäkra och det kan man försöka dra nytta av. Jag tror inte att man ska upprepa saker för mycket, har hästen haft sadel på sig ett par gånger och det går bra då sitter man upp. Har man skrittat ett par gånger och det går bra då travar man osv. Då tyr sig hästen till dig som är den trygga punkten i allt det nya istället för att ha massa egna åsikter.
När jag red in min fyraåring förra året tog det ca 8-10 veckor från att vi började hänga tills jag kunde skritta, trava och galoppera både på ridbanan och med hästsällskap i skogen. Sedan är ju alla hästar olika. Korta pass (10-15 min) varje dag i en period är mitt tips. Lycka till! /Mia
